Igår hade vi konfirmationlektion i kyrkan, jag är med som ledare. I gruppen går det ungefär 20 tjejer och killar, som är jättemysiga. De går nu i åttan så ibland kan det bli lite stökigt, med all förståelse. Gårdagens ämne var de tio budorden. Efter konfirmanderna kommit på vilka det alla var så delades de in i grupper där de tillsammans skulle dramatisera två budord var och sen skulle de visa upp dramerna för hela gruppen.
Jag, pastorn och ungdomspastorn skulle dramatisera budord 9 och 10. De är likadana så vi gjorde ett drama av det hela. De är Du ska inte ha begär till din nästas hus (9), hustru, oxe, slav eller slavinna (10).
Av detta gjorde vi att pastorn och ungdomspastorn (båda män) låtsades stå och prata om varandras bilar. Den ena hade många bilar och den andra hade bara en bil. Han med bara en bil ville ha många bilar som sin granne och han med många bilar ville ha den enda bilen som grannen hade. Medan de stod och pratade kommer jag och säger något i stil med "Men varför vill ni ha fler bilar. Du har ju så många redan och du har ju en jättefin bil även fast du bara har en." Efter en stund så säger de båda att det är nog bra som det är ändå.
Detta lilla drama var inte så stort eller märkvärdigt, men det fick mig att fundera på hur vi människor fungerar. Det verkar som att vi alltid vill ha mer, hur mycket vi än har. Det verkar också som att vi är blinda och ser inte så mycket vi redan har utan bara ser det vi inte har.
Tyvärr är jag själv inte bättre alla gånger, men jag försöker ändå se det jag har varje dag. Bara att få äta sig mätt och ha tak över huvudet är stort i min värld. Att på det ha en stor garderob med massa kläder och att ha ett eget rum med massa saker i är ren lyx.
Jag har dessutom en helt underbar familj och underbar släkt som jag vet alltid finns där för mig om allt runt omkring skulle försvinna. De finns alltid där oavsett vad. Och för det är jag så evigt tacksam så att jag finner inga ord.
I mitt liv så vet jag också att Gud alltid finns med mig och att han alltid håller mig i sin hand. Nu den senaste tiden har det varit lite jobbigt och jag har kännt Guds välsignelse i vardagen och att har har varit med och lett mig genom alla pärser som har varit nu.
Nu kanske vissa tror att man inte får längta eller ha begär efter något, men så är det inte. Det är mänskligt att längta efter saker, men när det tar över ens liv och för mycket tid går åt av att längta eller begära saker eller egenskaper som andra har till exempel, alltså när det börjar bli skadligt, det är då det blir fel. Men det är klart att man får längta.
Själv längtar jag efter den dagen jag tar studenten, och får en egen familj och när jag får mitt första riktiga jobb. Men längtar efter saker och andra egenskaper det gav jag upp för länge sen.
Här är en länk till en låt som jag älskar som påminner mig om att se det jag redan har.
(Låten har även ett kristet budskap, men värd att lyssna till även om man inte är kristen)
Jag, pastorn och ungdomspastorn skulle dramatisera budord 9 och 10. De är likadana så vi gjorde ett drama av det hela. De är Du ska inte ha begär till din nästas hus (9), hustru, oxe, slav eller slavinna (10).
Av detta gjorde vi att pastorn och ungdomspastorn (båda män) låtsades stå och prata om varandras bilar. Den ena hade många bilar och den andra hade bara en bil. Han med bara en bil ville ha många bilar som sin granne och han med många bilar ville ha den enda bilen som grannen hade. Medan de stod och pratade kommer jag och säger något i stil med "Men varför vill ni ha fler bilar. Du har ju så många redan och du har ju en jättefin bil även fast du bara har en." Efter en stund så säger de båda att det är nog bra som det är ändå.
Detta lilla drama var inte så stort eller märkvärdigt, men det fick mig att fundera på hur vi människor fungerar. Det verkar som att vi alltid vill ha mer, hur mycket vi än har. Det verkar också som att vi är blinda och ser inte så mycket vi redan har utan bara ser det vi inte har.
Tyvärr är jag själv inte bättre alla gånger, men jag försöker ändå se det jag har varje dag. Bara att få äta sig mätt och ha tak över huvudet är stort i min värld. Att på det ha en stor garderob med massa kläder och att ha ett eget rum med massa saker i är ren lyx.
Jag har dessutom en helt underbar familj och underbar släkt som jag vet alltid finns där för mig om allt runt omkring skulle försvinna. De finns alltid där oavsett vad. Och för det är jag så evigt tacksam så att jag finner inga ord.
I mitt liv så vet jag också att Gud alltid finns med mig och att han alltid håller mig i sin hand. Nu den senaste tiden har det varit lite jobbigt och jag har kännt Guds välsignelse i vardagen och att har har varit med och lett mig genom alla pärser som har varit nu.
Nu kanske vissa tror att man inte får längta eller ha begär efter något, men så är det inte. Det är mänskligt att längta efter saker, men när det tar över ens liv och för mycket tid går åt av att längta eller begära saker eller egenskaper som andra har till exempel, alltså när det börjar bli skadligt, det är då det blir fel. Men det är klart att man får längta.
Själv längtar jag efter den dagen jag tar studenten, och får en egen familj och när jag får mitt första riktiga jobb. Men längtar efter saker och andra egenskaper det gav jag upp för länge sen.
Här är en länk till en låt som jag älskar som påminner mig om att se det jag redan har.
(Låten har även ett kristet budskap, men värd att lyssna till även om man inte är kristen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar